Rockin this skirt
Vi fortsätter darlos, Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Första veckan i April 2008 åkte jag till Rom med några i min italienskagrupp. Nic var en av dom och det var nog där vår starka vänskap började växa. Jag har rest rätt mycket i mitt liv men jag kan säga att detta utan tvekan var bästa resan jag gjort i mitt liv. Nu ska jag berätta om en natt som jag glömt men ändå aldrig kommer glömma. Såhär var det: Vi bodde på ett underbart Hostel i centrala Rom. Hostel Alessandro närmare bestämt. Vi var fem styckna från italienskagruppen, personalen var asnajsa. Framförallt barpersonalen som vi kom väldigt nära. Första kvällen var där en bartender som var ashet, minns inte namnet på han men snygg som fasen var han. Andra dagen stod en annan dude vid baren, Matt. Han var hur jävla fin o go som helst och behandlade oss lite som hans småsystrar med så himla mycket respekt. Han var från Australien. Den andra kvällen drack vi oss fulla på "Matt specials" som dom så tjusigt kallades för. Hur jävla goa som helst och HUR JÄVLA BILLIGA SOM HELST, 2 jävla euro..fattar ni..2 satans euro!!!! Vi drack och vi drack och vi drack lite till och mycket mer. När det började närma sig midnatt kom bartendern från första kvällen på besök tillsammans med ett gäng andra snygga grabbar i hans ålder. Dom var väl ca 25 år. En av killarna var en KOPIA av min drömdude all time, nämligen Fabrizio Moretti, även känd som trummisen i The Strokes. Jag hade gjort vad som helst för en natt med Moretti, även om det skulle ge mig könsjukdomar o klåda för resten av mitt liv. Hur som helst, han var Fabrizio Moretti på pricken. Samma stil med typ tighta mörka urtvättade jeans, svarta converse, tight svart tisha och sleten skinnpaj. Underbart trevlig var han och trots att jag knappt minns vad vi pratade om så hade vi världens bästa kemi, kanske på grund av spriten. Vi flörtade (ingenting hände). Vi var båda sjukt fulla. Nic hade gått o lagt sig så det var bara jag, Nicholina och Tim. Vi dansade med gänget, flörtade o drack lite mer. Vi hade så jävla kul med dom. Jag tror jag låtsades att han var Fab Moretti för jag bad till och med om hans autograf (ja jag var full som sagt). Grabbarna skulle sedan klubba vidare och förmodligen leva vidare på sin charm man inte trodde män kunde ha. Vi var fulla och skulle upp tidigt dagen efter för att bl.a. upptäcka colosseum så vi skiljdes åt. En puss på kinden blev det, inget mer. Aldrig mer såg jag denna vackra varelse. Fy helvete vad han var snygg. Utan tvekan fräschaste mannen jag samtalat med. Jag vet inte vad han nu gör med sitt liv, om han lever, om han har kvinna och kanske barn och bor i någon mysig kåk ut i nån provins och äter god mat varje kväll, om han lever på gatan, om han utbildar sig eller om han kanske fått syfilis? Jag vet inte.. men jag hade så jävla gärna velat träffa den mannen som jag inte ens minns namnet på. Jag minns inte mycket av vad som sades o gjordes..vi var som sagt galet fulla allihopa. Men det är bara ett vackert minne jag har och det skulle som sagt kännas sjukt kul att träffa duden igen. Just att han är så anonym för mig, kanske är det som lockar. Detta var dag två och jag skrev precis om en person jag vill träffa. Tack för mig.
Autografen som jag fick, på handflatan hahah. Kan inte ens läsa vad som står :)
Piss in peace!
Första veckan i April 2008 åkte jag till Rom med några i min italienskagrupp. Nic var en av dom och det var nog där vår starka vänskap började växa. Jag har rest rätt mycket i mitt liv men jag kan säga att detta utan tvekan var bästa resan jag gjort i mitt liv. Nu ska jag berätta om en natt som jag glömt men ändå aldrig kommer glömma. Såhär var det: Vi bodde på ett underbart Hostel i centrala Rom. Hostel Alessandro närmare bestämt. Vi var fem styckna från italienskagruppen, personalen var asnajsa. Framförallt barpersonalen som vi kom väldigt nära. Första kvällen var där en bartender som var ashet, minns inte namnet på han men snygg som fasen var han. Andra dagen stod en annan dude vid baren, Matt. Han var hur jävla fin o go som helst och behandlade oss lite som hans småsystrar med så himla mycket respekt. Han var från Australien. Den andra kvällen drack vi oss fulla på "Matt specials" som dom så tjusigt kallades för. Hur jävla goa som helst och HUR JÄVLA BILLIGA SOM HELST, 2 jävla euro..fattar ni..2 satans euro!!!! Vi drack och vi drack och vi drack lite till och mycket mer. När det började närma sig midnatt kom bartendern från första kvällen på besök tillsammans med ett gäng andra snygga grabbar i hans ålder. Dom var väl ca 25 år. En av killarna var en KOPIA av min drömdude all time, nämligen Fabrizio Moretti, även känd som trummisen i The Strokes. Jag hade gjort vad som helst för en natt med Moretti, även om det skulle ge mig könsjukdomar o klåda för resten av mitt liv. Hur som helst, han var Fabrizio Moretti på pricken. Samma stil med typ tighta mörka urtvättade jeans, svarta converse, tight svart tisha och sleten skinnpaj. Underbart trevlig var han och trots att jag knappt minns vad vi pratade om så hade vi världens bästa kemi, kanske på grund av spriten. Vi flörtade (ingenting hände). Vi var båda sjukt fulla. Nic hade gått o lagt sig så det var bara jag, Nicholina och Tim. Vi dansade med gänget, flörtade o drack lite mer. Vi hade så jävla kul med dom. Jag tror jag låtsades att han var Fab Moretti för jag bad till och med om hans autograf (ja jag var full som sagt). Grabbarna skulle sedan klubba vidare och förmodligen leva vidare på sin charm man inte trodde män kunde ha. Vi var fulla och skulle upp tidigt dagen efter för att bl.a. upptäcka colosseum så vi skiljdes åt. En puss på kinden blev det, inget mer. Aldrig mer såg jag denna vackra varelse. Fy helvete vad han var snygg. Utan tvekan fräschaste mannen jag samtalat med. Jag vet inte vad han nu gör med sitt liv, om han lever, om han har kvinna och kanske barn och bor i någon mysig kåk ut i nån provins och äter god mat varje kväll, om han lever på gatan, om han utbildar sig eller om han kanske fått syfilis? Jag vet inte.. men jag hade så jävla gärna velat träffa den mannen som jag inte ens minns namnet på. Jag minns inte mycket av vad som sades o gjordes..vi var som sagt galet fulla allihopa. Men det är bara ett vackert minne jag har och det skulle som sagt kännas sjukt kul att träffa duden igen. Just att han är så anonym för mig, kanske är det som lockar. Detta var dag två och jag skrev precis om en person jag vill träffa. Tack för mig.
Autografen som jag fick, på handflatan hahah. Kan inte ens läsa vad som står :)
Piss in peace!
Kommentarer
Trackback
